Min första Harr
Jag var 14 år och sommarlovet hade hade just börjat när min kompis Totto berättade att han börjat med flugfiske. Totto hade fått några fina harrar uppe vid byns dansställe, Jäderfors holme.
Jag hade lyssnat på hans historier under några veckor och precis köpt mitt första flugfiskeset. Det kostade 495 kronor och då ingick en ask förfärliga flugor. Jag kände genast att humlorna och resten av innehållet i asken inte höll måttet och därför tjatade jag åt mig några extra flugor.
En av dessa var en Silver Doctor som jag fattat tycke för året innan då jag för första gången provat att kasta med flugspö. Just den flugan skulle visa sig spela en avgörande roll under min första dag som flugfiskare.

Inte så lätt
Det skulle bli en härlig fisketur upp vid Holmen. Jag pressade upp moppen i 55 km i timmen då jag susade förbi det förfallna bönhuset längs Kärråsen. Fiskeväskan hängde på ryggen och flugspöt var fastknutet längs sidan av mopeden. Nu skulle det fiskas harr.
Jag hade fått fina harrar tidigare en gång nedtröms pappa Gunnars brygga, så det här skulle ju bli enkelt. Tyvärr var det inte så i praktiken och det blev många knutar och svordomar då flugorna snärjde sig sig i buskagen och träden bakom mig.
Det var i alla fall vackert väder och svalorna seglade pipande fram över åns vattenyta. Jag noterade efter några timmar att min fluga allt oftare landade på vattnet och hade således något att glädjas åt.
Till slut packade jag ihop, satte mig på min fyraväxlade Casal och gav mig av hemåt. Fiskedagen var sannerligen inte något att berätta om för farmor. Varför gick det så dåligt? Jag hade verkligen försökt överlista åns ädlare fiskar.

Den gamla kvarnen
När jag åkte ner mot den gamla kvarnen fick jag plötsligt en ingivelse. Kanske var det nere vid den trasiga fördämningen harren skulle fångas? Jag bromsade in och tryckte på dödarknappen och ställde moppen mot en telefonstolpe.
Jag förundrades över att aldrig ha sett någon människa vid den gamla byggnden under de år jag cyklat förbi platsen. Det var visst någon Stockholmare som ägde fastigheten och de enda spåren var plastblommorna i de gistna fönstren.
Jag gick ner i slänten och upp på de gamla dammluckorna. Däruppe hade jag god utsikt över fiskeplatsen och jag satte mig genast ned för att byta flugan, som sedan någon timme påminde om änden på en tops.
Jag plockade upp min nya Silver Doctor och knöt på den i änden av linan. Flugan var vacker och gnistrade då jag höll upp den i solen. Då tyckte jag mig plötsligt se något i ögonvrån.

Ett nästan perfekt mothugg
Jag skärpte blicken och tittade ner på en liten strömnacke, knappt 10 meter från min högt belägna plats med de slitna dammluckorna. Där igen! Det rådde inget tvivel längre. En liten harr hoppade därnere, troligen efter myggorna som dansade över vattnet.
Pulsen steg och jag kände en otrolig spänning när jag försiktigt reste mig. Åter flippade den lilla fisken upp för att snabbt försvinna i strömmen. Harren gick upp på samma plats, belägen mellan två runda stenar i den grunda strömmen.
Med stor koncentration började jag svinga spöt. Jag minns att jag tyckte om ljudet från linan som swishade förbi. Kastet landade inget vidare varpå nytt kast genast påbörjades. Denna gång landade linan rätt...
När min Silver Doctor närmade sig platsen bröts plötsligt vattenytan och den lilla harren fick flugan att försvinna. Jag lyfte spöt i precis rätt tid och fisken var krokad.
Harren kom flygande i en vid båge från sin tidigare ståndplats. Jag hade i ivern gjort ett väl kraftigt mothugg. Fisken träffade fundamentet strax under mina fötter och lossnade från flugan. Plopp!
Det fanns ingenting att göra för att stoppa den tragedi jag bevittnade. Fisken flöt, döende iväg i strömmen och passerade ståndplatsen mellan stenarna som tidigare varit dess hemvist.
Jag kände en klump i halsen och tårarna var nära då harren försvann i strömvirvlarna nedströms dammen. Dagen hade övergått i kväll och det var dags att åka hem. Min första flugfiskedag hade givit en bitter eftersmak...

/Anders Öhlund